UPPTAGNING OCH TORKNING AV TORV VID STORSKORVTJÄRN

 

av Erik Lindh

 

Torvmossen vid Storskorvtjärn blev exploaterad som torvtäkt av vår far; Leonard Lindh i början av 1920-talet. Torven som togs upp "förädlades" sedan till torvströ för stall och ladugård.


F.d. Leonard Lindhs torvströhus vid Storskorvtjärn. Foto från 1960-talet.

De första åren, innan pappa byggde torvströhuset, omkring 1925, lades de upptagna torvstyckena till torkning på trästänger som pallades upp på myren. Torvströhuset – rian – som sedan byggdes, "tomtades" mellan två rotfasta tallar som fick utgöra de båda gavlarnas stöttepelare. Mellan dessa placerades en stolpe i mitten av huset. Hanbjälke och väggband sattes upp och takrafter bestämde taklutningen. Ytterligare stolpar sattes upp som "ytterväggar" och tväråsar mellan dessa förstärkte stadgningen tvärs genom huset. Dessa tvärslag bar sedan upp de dubbla torkstänger som de genomsura torvstyckena lades att torka på. Dessa torkstänger, 4 – 5 meter långa lades i tre dubbla led på var sida om husets mitt. De var placerade i fyra våningar ovanför bottenslanorna. Hela bygget blev ett öppet, fungerande torkhus, ca 10 x 4 meter, utan väggar, men med ett tak, täkt med björknäver och takved som skyddade torven mot regn och snö, men där alla vindar fritt kunde blåsa genom hela rian.

Arbetssättet då torven togs upp krävde ingen maskinell utrustning, utan gjordes med enkla redskap, oftast endast med spade, en yxa och kanske en såg. Arbetet tog ett par personer någon vecka före midsommar varje år. Inte sällan i ständig kamp med myggplågan.

Arbetet inleddes med att alla torkstänger avlägsnades ur torkhuset och endast de nedersta lämnades kvar. En landgång av plank lades ut på myren fram till det område som skulle exploateras. Själva upptagningen av torven ansågs behövas för årets behov. Detta område rensades från eventuella risväxter och rötter. Oftast valdes dock ett område, som saknade annan växtlighet än hjortronblomster, vit- och brunmossor. Med en vanlig spade, av bredare typen, skars sedan ut torvstycken – klysor – i storlek 30 x 25 x 20 cm, något större när torven var ytlig och lätt, men blev naturligtvis något mindre när torven på djupet innehöll mera vatten och var sedimenterad. Varefter arbetet forrtskred, arbetade man sig ner i schaktet i trappstegsform som avslutades först när den täta lerbotten nåddes på ca 180 cm djup. Under hela tiden som klysorna skars ut och lyftes upp på myren, rallades de undan på en skottkärra, där den vanliga korgen bytts ut mot ett plant flak med en stoppkant framtill som hindrade lasten att ramla av (vilket den ibland gjorde ändå). Torvstyckena staplades in på högkant i huset på de dubbla stängerna, med början längst nere och längst inne i huset. Så fortsatte arbetet till huset var fyllt från båda sidor.

Inte sällan träffade man på hela trädstammar, någon meter nere i torvmossen. Dessa fick då kapas av och lyftas upp på myren. Efter endast några dagar hade luftens inverkan förvandlat det till helt förvittrade rester.

I början på 1940-talet utvecklades torvtaget på Skorvtjärnsmyren ytterligare, då Jonas Eriksson, måg till Billströms på Backen, började en torvtäkt i mindre skala på sin fastighet strax norr om vår. Även han byggde en mindre torkria men med spåntak.

Under vårvintern, när snöfallet medgav, kördes den torra torven hem och krossades i en speciell torvströrivare till gödselströ som användes för husdjurens trevnad och i jordförbättrings syfte.

För båda fastigheterna upphörde torvbrytningen i början av 1950-talet, i samband med Bergeforsens utbyggnad, då en del av jordbruksmarken dränktes i kraftverksdammen. Underhållet av torvhusen upphörde och båda byggnaderna rasade samman under snötrycket en vårvinter i slutet av 1980-talet.

Ett stort TACK till Erik för denna innehållsrika berättelse.


Backen-Flygge och Österflygge Byaförening