HISTORIENS VINGSLAG....

Red. Arne Johansson Kerstin Åhström

Jul i Qväcklingen på 1930-talet
(Tack till Bror Gradin, Klärke, som lånade ut jul och nyårskorten.)

 

Yngve Eriksson, Kväcklingen, berättade och Arne Johansson antecknade.

Röda lingon


Att gå i bärskog och plocka röda lingon var tjuvstarten av julförberedelserna varje år. Lingona kokades och förvarades sura (sk surmos) i träkaggar uti härbren eller pärkällare (potatis). När det var dags att äta surmosen blandades socker i och lingonsylten var klar. Den var som en basföda i hemmet, i klass med mjölk, mjöl osv. Hösten upptogs även av potatisupptagning (ofta i okt), kornskörd med hässjning i storhässja och slutligen tröskning, plöjning och vedhuggning m m.

Bakning

Det hårda tunnbrödet bestod av vatten, mjölk, salt och kornmjöl. Numer tillsätts ofta margarin och socker. Det gräddade tunnbrödet lades upp på sinnrikt upphängda hyllor i taket i härbrena för att förhindra "objudna gäster" att ta för sig. Till jul skulle det givetvis finnas småkakor, åtminstone 7 sorter. Den sk Qväcklingbakelsen – smörbakelse i form av en kam – var omåttligt populär.
Hönsen värpte mindre med ägg under vinterhalvåret och de åtråvärda äggen förvarades i sk vattenglas i träkaggar. Vattenglas är en geléaktig vätska som hindrade förruttnelse.

Grisslakt

I december, när kylan kommit, slaktades grisen och eventuellt lamm och kalv. I byarna fanns ofta en byslaktare som gick till de olika gårdarna. Grisen sköts i pannan med ett kulgevär tex Remington, medan lamm och kalv slogs i pannan med baksidan av yxan. Grisen stacks i halsen och blodet vispades och togs tillvara i glasflaskor. Senare tillreddes blodbröd, blodpalt och blodplättar. Slakten skedde utomhus och grisen skållades med hetvatten i slaktarens medhavda kar för att bli fri svinborsten. Efter en viss tids hängning i tvättstugan styckades köttet av gårdsfolket själva.
Fläsket saltades i träkaggar eller konserverades och julkorven gjordes med hjälp av köttkvarn och fjellsterskinn (tarmar) som tillvaratogs vid slakten.På Anna-dagen (9/12) lades den torkade långan i blöt för att bli lutfisk lagom till jul.
Längre tillbaka i tiden samlade Qväcklingenborna ihop skjuten och snarad orre, tjäder och järpe i ett särskilt härbre (rester av detta finns kvar idag) för att på hösten åka till Stockholm och sälja fångsten.

Första advent


Kyrkobesök i Liden på första advent var en tradition varje år. Däremot uppmärksammades inte Domsöndagen på något speciellt sätt. Den nuvarande traditionen att tända ett ljus för resp. adventssöndag var inte vanlig på 1930-talet och även Luciadagen passerade utan särskild uppmärksamhet.

Julafton

Julgranen kläddes på julaftons eftermiddag i första hand av barnen. Julstjärnan i toppen och dekorerad med girlanger, kulor, smällkarameller och levande juleljus.
När ladugården var avklarad för kvällen vid 17.00-tiden var det tid för julmaten. Julbordet, med levande ljus (som barnen stöpt i skolan) och med de finaste juldukarna, bestod av skonka, fårfiol, syltor, sallater, (rödbetor och andra rotfrukter) med ägg, grädde och kryddpeppar, grisfötter, stekt julhare, julkorv, sill, lutfisk och risgrynsgröt. Till detta dracks hembrygd svagdricka och för några blev det mjölk.

Efter måltiden blev det äpplen och knäck. Man såg verkligen fram emot julmiddagen som var julens höjdpunkt, Efter maten som tog flera timmar delades julklapparna ut. Jultomte var inte så vanligt. De flesta paketen var mjuka och innehöll kläder av diverse slag. Hårda klappar köptes hos Nicke Nilssons affär i Liden (1 mil dit) och märkligt nog inte i Holm som låg 4 km närmare. En gång var det en trähäst med tramphjul i julklappen och den har stannat kvar i minnet ännu till denna dag.
Mot kvällningen när julaftons aktiviteter avtagit brukade far i huset läsa högt ur någon bok tex Janne Wängman. Detta var före TV:ns tid och radio var sällsynt, så högläsning fick utgöra julaftons avslutande nöje.

Julotta

På juldagsmorgonen bar det ofta av med häst och släde den 1 mil långa vägen till julottan i Liden. Hästarna ställdes i farstallar i närheten av kyrkan. Hemfärden blev ofta till hästkapplöpning. Senare på 1930-talet blev bilen vanligare och en del av charmen med färden försvann.

Juldagen var starkt religiös präglad och man fick inte gå bort och hälsa på under denna dag.

 

JulBasar

På annandagen bar det av med taxi (på 1940-talet) till Viljansborg i Sillre på JulBasar. Förutom dans fanns tombola, prickskytte, pilkastning, kaffeservering mm. Kyrkoherde Hoflin hade redan på 1930-talet kallat Viljansborg för Vildarnas Borg, så Basar var kanske ett häftigare kalas än vad namnet skvallrade om. Basarer ordnades även iBoda, Anundgård mfl. Byar.

Nyårsafton var också en danskväll. Fyrverkerier fanns inte att köpa utan man sköt ibland med dynamit för att fira in det nya året.

Pjäxdanser anordnades till Tjugonda Knut. Det var verkligen pjäxor som gällde. Ofta åkte man skidor eller spark till logelokalen. Det var bäst att passa på att roa sig för snart tog de tröstlösa Oxveckorna vid och ännu en jul hade gått till ända.