Sillre såg

"Nära ännu en katastrof"

Märkesdatum

Onsdagen den 19 juli 2000 är ytterligare ett märkesdatum i Sillre Sågs historia. De andra är 23 maj 1782 och 6 juni 1796.

Efter flera dagars regnande med kulmen i skyfall på eftermiddagen och kvällen kom vattnet i Kvrnån att öka oroväckande. Att allt inte stod rätt till märktes av en tillfällig avstängning av riksväg 86 vid "Brudsjöbron". Bropelarna var hotade och vattnet måste avledas. Den stundom så stillsamma Kvarnån hade nu blivit en bred och mäktig fors.

Brattfallet – finns det kvar?

I turistböcker står följande skrivet:

- Kvarnån faller 170 meter på mindre än 2 kilometer från Brudsjön ned till

Indalsälven. C:a 1 kilometer uppför ån ligger det 20 meter höga Brattfallet. Det är länets förnämligaste vattenfall och en sevärdhet av högsta klass. Fallet är imponerande under vårfloden, men har lite vatten under större delen av sommaren. Kvarnån är sedan 1920-talet reglerad och är tidvis endast en bäck"-.

Om Brattfallet exísterar idag går ännu inte att avgöra. De enorma vattenmassorna i Kvarnån har brutit en ny fåra vid sidan av fallet och risken är mycket stor att Brattfallet får sälla sig till andra torrlagda vattenfall son tex Döda Fallet.

Nära en katastrof                                                    Sågen c:a 1890-talet Foto: okänd

Vid Kvarnåns mynning ligger Sillre såg eller rättare sagt resterna av den tidigare verksamheten. Några hus och stenfundament är allt som finns kvar. Ännu en gång har naturen format om landskapet. En mycket bred och våldsamt forsande Kvarnå har tagit med sig stenbumlingar, träd, jord och allsköns bråte och skapat ett norrgående utlopp för för att där möta den söderut rinnande Indalsälven. De tre kvarvarande byggnaderna (inspektorsbostaden och två flygelbyggnader) vid Sillre Såg ligger söder om och alldeles bredvid den nu väsentligt bredare Kvarnån. Om forsen tagit ett sydligare förlopp hade katastrofen förmodligen varit ett faktum och Sillre Sågplats blivit bortspolad för alltid.

Sillre Såg har en drygt 330-årig historia. Låt oss se närmare på den.

Första sågen (1663-80)

Området kring Sillre Såg är mycket naturskönt med det höga och branta Sandrisberget, betesmarken på Sandrisänget, den trånga älvfåran och den periodvis mäktiga Kvarnån. Här anlades den första vattensågen år 1663 av Kronan (staten) för att förse Medelpads Varv på Skeppsholmen i Klingerfjärden med furuplank till fartyg. Men skepp skulle byggas av ek så Medelpads Varv och Sillre Såg lades ner år 1680.

Andra sågen (1756-82)

Den nya bredare älvfåran efter att regnet slutat och livet återgått till det normala.
Ingen bro finns kvar och inte heller de stora stenfundament som tidigare fanns där.
Foto:T Löfvenius

Vad som hände 1680 – 1756 dvs under nästan 80 år är okänt. År 1756 uppfördes Medelpads första finbladiga vattensåg och den blev en av landskapets största sågar. Men natten mot den 23 maj 1782 inträffade den sk "Brudsjökatastrofen", då dammen i Brudsjön brast pga den stora vårfloden. Sjön drog med sig 11 kvarnhus och Sillre Såg. Två kvinnor drunknade.

Tredje sågen (1793-96)

En ny finbladig såg uppfördes år 1793. En ny katastrof inträffade redan den 6 juni 1796 och sågen fördes bort av vattenmassorna då Vild-Hussen tömde Ragundasjön och Döda Fallet bildades.

Fjärde sågen (1799-1842)

År 1799 byggdes en ny såg av bla Peter Hellzen som året innan grundat Wifstavarfs AB. Sillre Såg och Wifstavarf var från början nära knutna till varandra. Ånyo sågades skeppsplank som flottades i flottar till kusten.

Femte sågen (1842-70)

Den tvåramiga sågen revs 1842 och ersattes av en såg med fyra ramar. Nu blev det en blomstringstid. Ett brukssamhälle växte upp kring sågen. År 1859 fanns det 64 personer uppdelade på 14 hushåll. Förutom inspektorn fanns en sågställare och 6 sågdrängar anställda.

S.U Orstadius var sågverksinspektor 1828-65 (dvs i 37år!) Trollmålaren Rolf Lidberg har berättat att hans farfars far Nils-Olof Lidberg var sågdräng under Orstadius tid vid Sillre Såg. Wifstavarf byggden en modern ångbåt år 1861 och vattensågen i Sillre blev snart olönsam och lades slutligen ned år 1870, efter drygt 200 år!

Sillre sågverkssamhälle. En gång……..en mjölkkvarn. De mörklagda byggnaderna är de enda som återstå idag.

Flottningsplats för sågtimmer (1870-1920)

Efter sågen nedläggning blev området flottningsplats för sågtimmer. Flottar drogs ihop för transport på älven till kusten. Timret kom från Paljacka, Nordansjö, Skälsjön och Vallsjön via en invecklad flottled till Sillre Såg. Buntflottningen (dvs bräder och plankor buntades ihop till flottar) upphörde år 1920. Flottarna hade förts på älven den 5 mil långa vägen till Wifstavarf av s.k. Utogångare (flottkarlar).

Lösflottning (1920-69)

I närmare 50 år fick timret gå i sk obundet tillstånd direkt i Indalsälven till sorteringsverket Lövudden i Klingerfjärden. År 1969 lades flottningen slutligen ned och en månårig epok gick i graven. Indalsälven, vars rinnande vatten varit den absoluta förutsättningen för timmertransporten, hade helt förlorat sin betydelse och nya transportsätt per landsväg tog vid och skapar nu sin egen historia.

/Arne Johansson

Fakta hämtat ur boken Indalsleden (1993) av Sölve Carlander