Jag är norrländska, men har bott en längre tid i Stockholm. Det har resulterat i att jag numera betraktas som 08:a i Norrland och norrländska i Stockholm. Helt plötsligt har jag blivit två olika människor, beroende på var jag befinner mig (enl omgivningens synsätt).

Jag måste erkänna, att när jag flyttade till Stockholm, hade jag själv rätt många förutfattade meningar. Mina år i storstaden lärde mig en nyttig läxa: Allt är inte svart eller vitt. Oavsett vart man kommer, finns det för och nackdelar. Människor har sina sorger och bekymmer likväl som glädjeämnen, oavsett var de bor. Jag upptäckte också de sk 08:orna till mycket stor del var utflyttade norrlänningar och inte alls för mig någon främmande ras.

Tyvärr kan man konstatera, att vi nu har år 2000, och fortfarande kallar varandra för 08:or resp norrlänningar i en nedsättande mening, när vi faktiskt kommit så långt, att vi inte kallar en neger för en neger.

Det fanns mycket i Norrland, som jag inte hade förstånd att uppskatta, förrän jag flyttat därifrån. Samtidigt upptäckte jag nackdelar i Stockholm, som jag inte haft en aning om, men även positiva överraskningar.

* Jag fördubblade min lön, men fick mindre pengar kvar, sedan hyran var betald.

* Jag som varit van att ta mig till jobbet på ca 5 minuter, satt helt plötsligt i bilkö flera timmar om dagen. Många tror att alla som bor i Stockholm alltid kan åka kommunalt. Jobbet som besiktningsman på ett försäkringsbolag, gjorde att jag var tvingad att ha bil.

* Jag hade knappast fått ett så intressant och roligt jobb i Norrland.

* Mina barn kunde välja vilka utbildningar de ville, men blev mycket tröttare än förut, beroende på sämre luft, stressigare miljö, trängsel på bussar och tunnelbana osv.

* Om det snöade eller blev kallt, blev det kaos, vilket jag bl.a. Kunde märka i mitt jobb. Man travade i djupsnö och istället för att skicka ut plogbilar, verkade det som man tänk te invänta vårens ankomst. I Norrland var det alltid plogat när jag vaknade.

* Ville man gå på bio fanns det ett enormt större utbud, men å andra sidan kunde man få köa en timme för att få biljett.

Stockholm är en mycket vacker stad med många gröna oaser, men man saknar tysthe ten, stillheten och den vilda, vackra och rena natur, som finns i Norrland.

Jag skulle kunna fortsätta länge med liknande jämförelser hur länge som helst, men vad jag hoppas är att många tar sig en tankeställare.

Måste vi fortsätta att betrakta varandra så misstroget? Kunde vi inte istället ta till oss det positiva hos varandra, oavsett var vi kommer ifrån? Tänk vilken enorm styrka vi kunde få tillsammans!

Till sist ett litet citat av Arne Hirdman:

ÅSIKTER ÄR SOM SPIKAR; LÄTTA ATT SLÅ I, SVÅRA ATT DRA UT

KERSTIN JUTHBERG